Piganlina

Jag har tagit ett stort beslut.
Jag har numera tagit ett stort beslut i mitt liv. Mitt liv har senaste året kretsat runt fitness, diet och tävling i bikinifitness. Numera är allt fokus på att ära korrekt För att kunna bygga kroppen så bra som möjligt för kommande tävling som jag planerat in vintern 2018, att träna stenhårt 5-6 ggr i veckan och att hela tiden ha i baktanke att fysiken ska förbättras så mycket som det bara går.
 
 
 
Men senaste 1,5 månaderna har kroppen sagt ifrån, likaså skallen. Kroppen har inte svarat så bra på intaget av mat och träningen som jag hoppats på. Kroppen säger ifrån gång på gång. Den krånglar stup i ett. Den kurerar sig inte. Feber frossa, halsont, trötthet och huvudvärk är återkommande var och varannan vecka. Har fått problem på lite mer Fronter kroppsligt. 
 
Sen har psyket tagit stryk och en tendens till ett mindre sunt tänk slår till då och då. Vissa dagar känner jag mig tjock och plufsig. Vill inte kolla mig Själv i spegeln. Kollar hela tiden vad som kan förbättras med fysiken och hur jag skulle kunna göra det. Har sådan extrem ångest över att ställa mig på vågen varje vecka när jag ska rapportera till coachen. Skäms som fan över att fota kroppen och skicka till honom för att jag inte har den lilla kropp jag hade för någon måndad sen. 
 
Jag har haft sådan sjukt äcklig ångest för att jag missat ett x antal tränings pass på dessa veckor just för att kroppen inte varit reko. Jag får ångest om jag äter någonting utöver mitt kostschema. Jag får ångest om jag gått upp något kg. Många gånger har jag haft tankarna på att jag måste ut och gå för att bränna kalorier, att jag nästan skulle kunna spy upp det jag ätit (trots det att jag har det intag jag behöver för att orka jobba och träna hårt) och jag kan inte räkna på händerna på hur många gånger jag gråtit för att jag inte känt mig tillräckligt fin. 
 
Senaste tiden har jag haft ångest till att ens gå till gymmet. Flera gånger senaste tiden har psyket gett vika, jag packar ihop innan jag ens avslutat passet och bryter ihop i bilen på vägen hem som slutar i panikångest.
 
Trots allt detta har jag pressat mig själv både fysiskt och psykiskt.
 
Varför ?!
 
För jag hade bestämt mig att ställa upp i ännu en tävling. Jag vet vilKen disciplin med mat, träning och tid som behövs. Att jag måste pressa mig själv till det yttersta i ett år till inna nästa diet inför tävling går av stapeln. Jag är en sådan tjej som inte ger upp och pressen över att många följer mig i sociala medier har gjort att jag inte gett upp. Jag har inte velat svika de människor som följer, peppar och hejar på mig längs vägen. Jag har inte följt mitt eget hjärta , utan bara skallen.
 
Så nu har jag tagit beslutet. Ett stort beslut. 
 
Efter bollandes med olika tankar med coachen, nära vänner , pojkvännen och familj så har jag tagit detta beslut. 
 
Jag kommer inte som jag känner nu ställa upp i en till tävling. Min kropp pallar inte trycket och mitt psyke har gett vika. Jag vågar inte pressa mig mera. För kroppen säger ifrån redan nu och tankarna med ätstörningar vill jag inte trigga igång värre än vad det är nu.
 
Sen är det en hel del som händer runt omkring mig. Det är utveckling på gården med nya byggnationer på gång som kommer ta enormt med tid.Vi är en man kort i ladugården som leder till mer jobb. Jag har en pojke som jag vill spendera tid tillsammans med och tillsammans håller vi på att renovera och fixa vårat drömhem. 
 
Jag kommer fortsätta leva i ett sunt tänk vad det gäller att äta bra för att kroppen ska få den näring den behöver. Jag vet själv att bra mat med bra råvaror och rutiner kring detta gör att mitt psykiska mående är mer balanserat om man ser till mitt bipolära. 
 
Jag kommer köra 3 styrkepass i veckan med fokus att bli starkare, inte för att fokusera på att bygga en bättre svarvad fysik för att kunna strosa runt på scenen och bli bedömd efter utsidan. Nog för att jag trivdes på scenen och att skina. Men ärligt. Det är inte värt det för att i slutet må så här.
 
 
 
Jag kommer även att ta upp poledance och dansen där till. Att få bli smidigare och starkare i kroppen i en träningsform jag en gång i tiden tränade intensivt i. Det saknar jag. Att träna för att det var roligt och att utvecklas med glädjen. 
 
Med handen på hjärtat. Jag har mått skit senaste tiden och nu säger jag stopp innan det går längre. 
 
På ett sätt känns det som jag sviker mig själv och de mål jag satt. Sviker er som följer mig. Men på ett annat sätt så känner jag en lättnas som sakta men säkert landar i min kropp och skalle.
 
 
 
Alla har olika syn på skönhet.
 

"Du ser ut som en kille , du går som en Karl, det är okvinnligt att bygga Muskler och bli större , att du orkar tramsa sådär, lev livet , skit i matlådorna, ät vad du vill... "

Kommentarerna om min livsstil och mina mål inom fitness kan göras till en lång lista.

Jag vet. Jag går inte "kvinnligt". Jag går mer som en Karl och har ett grövre stuk på kroppen. Men jag tycker det är snyggt. För jag känner mig stark och jag ser stark ut. Jag trivs med mig och detta val.

 

 

Jag kommer bli större i muskulaturen. Det är det som är målet för mig. Jag siktar hela tiden på att genomföra varje pass till punkt och pricka. Låta musklerna arbeta tungt. Låta dom växa. Alltid förbättra mig och utmana mig själv.

Nu när jag är Offseason, det vill säga inte i tävlingsform och deffar, så kan jag absolut trycka pizza och godis varje dag om jag känner för det. Men vet ni vad ?! Att trycka pizza, snabb mat, massa socker och läsk varje dag kommer definitivt inte bygga några muskler. Jag äter BRA mat i princip varje dag. På helgerna äter jag mer fritt och en del sötsaker. Bara för att släppa på tyglarna lite och njuta utav livet. Det måste man. För mig är det inte hållbart att Offseason Leva 110% strikt 24 timmar om dygnet.

 

 

Men mina matlådor är en stor del utav mitt liv. Jag kör Foodprepp en gång i veckan när jag förbereder veckans ranson utav mat intag. Dom är fyllda med bra urval av mat så som kyckling , kött, potatis, ris, havregryn, jordnötssmör etc. Protein , bra fetter, bra kolhydrater.

När man kommit in i rutinerna kring matlådor och gymmet. Då snurrar det på. Jag trivs som fan med struktur i livet när det gäller detta. Jag behöver detta. Mycket för mitt bipolära för jag vet att det hjälper mig på traven att hålla det i schakt när jag har maten och gymmet. Det får mig att fokusera. Det får mig att må bra.

Att detta skulle vara trams? Absolut så förstår jag människor som tycker det. Men för att satsa på att bli bättre i fitness och att tävla så gäller självdisciplin. Kosten ska planeras och intas, träningen ska genomföras och coachen ska uppdateras för att stämma av och se om korrigeringar behövs. Allting måste klaffa för att målen ska kunna nås.

 

 

Att ta tag i kosten, börja med träning som ledde till att tävla i fitness är bland det bästa beslut jag gjort i mitt liv. Jag har fått blodad tand för detta utöver korna och siktet är att köra ett år Offseason och förhoppningvis om allt går enligt planerna påbörja min kommande diet nästa sommar för att ställa mig på scenen vintern 2018.

 

 Foto: body.se

För detta är för mig skönhet, inte att tävla i fitness. Missförstå mig inte. Utan skönhet för mig är när man trivs med sig själv både fysiskt och psykiskt oavsett form eller stuk. Att man kör sitt eget race och gör det man trivs med.

Ett brutalt ärligt inlägg
"Vad skönt för dig att du inte behöver väga maten längre och äta precis vad du vill!"
 
 
 
Men ärligt talat. Jag har mått skit senaste dagarna efter det att jag klivit av dieten. Över att inte haft kontrollen. Över att fått äta fritt.
 
Det blir en stor omställning. Från att ha gått på en 20 veckors diet för att gå ner i vikt till att jag helt plötsligt ska gå upp i vikt. Det blir omtumlande för hjärnan och ångesten har varit total. Det är inpräntat i hjärnan att jag ska ner o vikt och helt plötsligt ska jag över en natt tänka i nya banor. 
 
De första Dagarna efter tävlingen var kaos. Åt lite vad jag kände för. Magen blev kaos. Kunde inte få i mig någon större mängd och illamående samt sura uppstötningar var ett faktum. Grät över att det inte blev som förut på en gång. Grät för att jag hade sådan sjuk ångest. Kände mig vilsen, hopplös och tom. 
 
Ska jag vara brutalt ärlig så under gårdagen när jag tryckt i mig saker som inte funnits med på
mitt kostschema, så ville jag bara spy upp allt. Men jag ska poängtera att jag INTE gjorde det. För jag har varit där bland ätstörningar och vet innerst inne att det inte blir bra om man börjar i dessa banor. 
 
Jag hade möte med coachen igår. För jag behöver hjälp med en så kallad reverse diet. En diet emot andra håller när man Succesivt går upp i vikt, lever sunt och vet hur mycket och vad man ska trycka i sig. 
 
En hel del behöver inte denna hjälp, utan kör på utan något kost schema efter en tävlings diet. Men efter det att jag i stort sätt vägt mitt intag utav mat det senaste 1,5 året så tänker jag fortsätta med det. Jag behöver kontrollen. Jag mår som bäst då. Jag vet då vad jag ska stoppa i mig och vad min kropp mår bra utav. 
 
Sen på helger så kommer jag ha något fritt mål. Känner jag för att unna mig en dessert, gå
ut och äta med vänner eller ta en hamburger tallrik till middag. Då gör jag det.
 
 
 
Jag behöver bara komma in i rutiner igen
 
Det är svårare än vad jag trodde. Att acceptera att man ska gå upp i vikt. För på ett sätt trivdes jag i tävlingsformen, men som sagt. Det är inte optimalt eller sunt att leva så. Man pallar inte. På ett annat sätt trivdes jag inte för i slutet mådde jag skit när jag låg på 1100-1300 kalorier om dagen. 
 
Jag är så innerligt glad över att jag har kommit i kontakt med personer inom fitness som gått igenom precis samma perioder under en sådan här resa som mig. Det är dom som förstår. Det är dom som peppar och stöttar. Även mina närmaste och min familj. Och att coachen finns där är guld. Så jävla guld alla dessa människor. Utan dessa skulle det kunna spåra. Och det är det sista jag vill. Att det spårar. 
 
Nu försöker jag bara att landa, komma in i mitt nya kostschema, försöka acceptera att jag ska upp i vikt, försöker hitta balansen i mitt tänkande och i min kropp, samt försöker tycka det är
gott och härligt med mat igen.