Piganlina

skenet kan bedra.
Mådde skit imorse när jag klev upp. Ångest som fan. Kände mig som en zombie, trots det att jag sovit säkerligen sisådär 16 timmar senaste dygnet. Men jag försökte stänga av känslorna och bita ihop. 
 
Iväg till ladugården och körde igenom passet med morgonens mjölkning. Allt gick bra,
trots det att gråten brände bakom ögonen och ångesten gjorde ont emellanåt.
 
Halv nio var jag och T klar för morgonen. Jag åkte hem för att äta frukost. Sen däckade jag. Vaknade vid två tiden och käkade. Kände mig gladare och piggare. Inte helt reko, men endå okej. 
 
Iväg till ladugården igen. Fick sällskap utav mina fina sambo ikväll. Jag torkade spenar och han slängde på maskiner. Vi sprayade spenar tillsammans innan han släppte ut ett gäng kor och drog in ett annat gäng. 
 
 
 
Tänkt vad skenet kan bedra. När jag såg honom för första gången i ett garage för snart 6 månader sedan , så var min första tanke på att han var en stadsbo.
 
Det skulle visa sig att han är en kille som trivs på landet, som mer och mer fattat tycke för lantbruket och är intresserad utav hur allting fungerar.
 
Han trivs med mig, med familjen och att böka runt i ladugården med oss. Jag är glad. Glad över att jag hittat en gosse som verkligen förstår. Förstår mig, min livsstil och mitt bipolära. Jag är lyckligt lottad!<3
 
 
Anne

En snygg och, som det verkar, smart kille. Honom ska du hålla hårt i.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress