Piganlina

När allting faller naturligt.

Strax efter min födelsedag i oktober föregående år tog det slut mellan mig och mitt ex. Jag var förkrossad och kände att ännu ett förhållande av alla dessa relationer jag haft under ett x antal år Gick i stöpet. Jag lovade mig själv att vara singel länge och att inte släppa in någon på livet igen för att slippa bli sårad. Bara leva mitt liv och fokusera på mig själv.

Men så en kväll skulle jag åka och lämna av min bästa vän Lina i närheten av Bergby. Och jag tänkte att jag skulle följa med en sväng in i garaget. Bara för att vara social och för att jag inte hade något vettigt för mig denna kväll.

Och där stod han.

 

Jag tappade andan och tänkte bara "wow". När våra blickar möttes så glittrade hans ögon och det kändes som om det slog blixtar överallt och fick känslan av att jag sjönk igenom marken. Det var typ känslan utav att han ska jag ha.

Idag har jag fått veta att han kände exakt samma sak. Vid samma tillfälle.

 

 

Det är en mäktig känsla det här. Som inte går att beskriva. En sådan där känsla när det känns som om man hittat något som fattats inom sig. Den där sista pusselbiten. När man får känslan att "Fan det är du som jag letat efter och nu funnit". När allting liksom bara faller naturligt och kommer när det är meningen att komma.

Det är den här mannen som tagit mig med storm och fångat mitt hjärta. Dennis. Kärleken till honom är obeskrivlig! Han kom in i mitt liv och vände det upp och ner.

 

 

Han finns där för mig 24 timmar om dygnet , likväl som jag finns där för honom. Vi skrattar hejdlöst tillsammans åt samma typ av humor. Båda med lika mycket energi och blir lätt rastlösa när det inte händer någonting.

Han accepterar mig precis för den jag är. "Charmen med dig Lina är att du inte är så brydd utav dig och tar lätt på allting, det är en av anledningarna till att jag gillar dig."

 

 

Han som gillar mig naturlig, som erbjuder sig att hjälpa till i ladugården när jag ska ner och böka, han som fixar små grejor som jag annars inte brytt mig om, som överraskar mig ständigt med nya sidor hos honom, som verkligen bryr sig om mig, han som inte blir arg om vi planerat någonting men jag blir tvungen att jobba istället, han som ställer upp i ur och skur.

 

Han som säger "Vi hjälps åt och tillsammans klarar vi allt."

Sedan den dagen han kom hem till mig så har han varit kvar. Han har inte åkt ifrån lilla Bergby utan valt att stanna här med mig. Han och jag är numera sambos.

Allting har gått snabbt. Allting har klaffat och fallit på plats.

För en gångs skull här i livet känns det som om jag har landat i mig själv och hittat någon jag vill bygga en framtid med. En framtid. Han och jag. Jag är så evigt tacksam för att denna kille kommit in i mitt liv.

När jag såg honom för första gången för någon månad sen så trodde jag att han var en riktig stadsbo, men skenet kan bedra. Tänka sig att han skulle visa sig vara en riktigt jordnära, pysslig och livet - på - landet - kille.

 

 

En kille, tusentals känslor.

170801<3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress