Piganlina

Jag har tagit ett stort beslut.
Jag har numera tagit ett stort beslut i mitt liv. Mitt liv har senaste året kretsat runt fitness, diet och tävling i bikinifitness. Numera är allt fokus på att ära korrekt För att kunna bygga kroppen så bra som möjligt för kommande tävling som jag planerat in vintern 2018, att träna stenhårt 5-6 ggr i veckan och att hela tiden ha i baktanke att fysiken ska förbättras så mycket som det bara går.
 
 
 
Men senaste 1,5 månaderna har kroppen sagt ifrån, likaså skallen. Kroppen har inte svarat så bra på intaget av mat och träningen som jag hoppats på. Kroppen säger ifrån gång på gång. Den krånglar stup i ett. Den kurerar sig inte. Feber frossa, halsont, trötthet och huvudvärk är återkommande var och varannan vecka. Har fått problem på lite mer Fronter kroppsligt. 
 
Sen har psyket tagit stryk och en tendens till ett mindre sunt tänk slår till då och då. Vissa dagar känner jag mig tjock och plufsig. Vill inte kolla mig Själv i spegeln. Kollar hela tiden vad som kan förbättras med fysiken och hur jag skulle kunna göra det. Har sådan extrem ångest över att ställa mig på vågen varje vecka när jag ska rapportera till coachen. Skäms som fan över att fota kroppen och skicka till honom för att jag inte har den lilla kropp jag hade för någon måndad sen. 
 
Jag har haft sådan sjukt äcklig ångest för att jag missat ett x antal tränings pass på dessa veckor just för att kroppen inte varit reko. Jag får ångest om jag äter någonting utöver mitt kostschema. Jag får ångest om jag gått upp något kg. Många gånger har jag haft tankarna på att jag måste ut och gå för att bränna kalorier, att jag nästan skulle kunna spy upp det jag ätit (trots det att jag har det intag jag behöver för att orka jobba och träna hårt) och jag kan inte räkna på händerna på hur många gånger jag gråtit för att jag inte känt mig tillräckligt fin. 
 
Senaste tiden har jag haft ångest till att ens gå till gymmet. Flera gånger senaste tiden har psyket gett vika, jag packar ihop innan jag ens avslutat passet och bryter ihop i bilen på vägen hem som slutar i panikångest.
 
Trots allt detta har jag pressat mig själv både fysiskt och psykiskt.
 
Varför ?!
 
För jag hade bestämt mig att ställa upp i ännu en tävling. Jag vet vilKen disciplin med mat, träning och tid som behövs. Att jag måste pressa mig själv till det yttersta i ett år till inna nästa diet inför tävling går av stapeln. Jag är en sådan tjej som inte ger upp och pressen över att många följer mig i sociala medier har gjort att jag inte gett upp. Jag har inte velat svika de människor som följer, peppar och hejar på mig längs vägen. Jag har inte följt mitt eget hjärta , utan bara skallen.
 
Så nu har jag tagit beslutet. Ett stort beslut. 
 
Efter bollandes med olika tankar med coachen, nära vänner , pojkvännen och familj så har jag tagit detta beslut. 
 
Jag kommer inte som jag känner nu ställa upp i en till tävling. Min kropp pallar inte trycket och mitt psyke har gett vika. Jag vågar inte pressa mig mera. För kroppen säger ifrån redan nu och tankarna med ätstörningar vill jag inte trigga igång värre än vad det är nu.
 
Sen är det en hel del som händer runt omkring mig. Det är utveckling på gården med nya byggnationer på gång som kommer ta enormt med tid.Vi är en man kort i ladugården som leder till mer jobb. Jag har en pojke som jag vill spendera tid tillsammans med och tillsammans håller vi på att renovera och fixa vårat drömhem. 
 
Jag kommer fortsätta leva i ett sunt tänk vad det gäller att äta bra för att kroppen ska få den näring den behöver. Jag vet själv att bra mat med bra råvaror och rutiner kring detta gör att mitt psykiska mående är mer balanserat om man ser till mitt bipolära. 
 
Jag kommer köra 3 styrkepass i veckan med fokus att bli starkare, inte för att fokusera på att bygga en bättre svarvad fysik för att kunna strosa runt på scenen och bli bedömd efter utsidan. Nog för att jag trivdes på scenen och att skina. Men ärligt. Det är inte värt det för att i slutet må så här.
 
 
 
Jag kommer även att ta upp poledance och dansen där till. Att få bli smidigare och starkare i kroppen i en träningsform jag en gång i tiden tränade intensivt i. Det saknar jag. Att träna för att det var roligt och att utvecklas med glädjen. 
 
Med handen på hjärtat. Jag har mått skit senaste tiden och nu säger jag stopp innan det går längre. 
 
På ett sätt känns det som jag sviker mig själv och de mål jag satt. Sviker er som följer mig. Men på ett annat sätt så känner jag en lättnas som sakta men säkert landar i min kropp och skalle.
 
 
 
Kadi

Hej fina du! Jag tycker du borde få bättre hjälp och verktyg för ätstörningarna. Bra att du tar ett beslut innan det ballar ur!
Kämpa på och njut av allt som är bra, för du är så himla bra! Kram!

Eva

Ett klokt beslut!

Anonym

Vad glad jag blir för ditt beslut, bra att du tänker på att må bra på insidan av kroppen och knoppen, det vackra på utsidan kommer av sig själv då man mår bra. Var rädda om varandra och njut av det ni har medan ni har ork och kan.Kram Lotta

Linnéa, stolt bonde från Småland

Det bästa är alltid o fatta ett beslut! Gå o vela hit o dit är sämst! Man ska göra saker i livet som man mår bra av helt enkelt!☺.. ibland är det så att LAGOM av allt verkligen är bäst Gillar din ärlighet! ❤

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress