Piganlina

Acceptera och kriga vidare.
Ärligt. Jag vet inte hur många gånger under veckan som gått som jag har börjat skrivit ett inlägg, raderat, skrivit och åter igen raderat.
 
Jag vet inte hur jag ska börja det hela. Men det har varit turbulent som fan nu senaste veckorna.
 
Vi kan börja med att säga att det aldrig kommer bli sig likt i ladugården igen. Syster har tagit steget att avsäga sig sin anställning i ladugården och vidga sina vyer i livet. Vissa dagar gråter jag, andra dagar känns det lättare. Men det gör ont. Riktigt ont vissa dagar. Hon har liksom funnits där sedan vi tog första taget med spaden i marken och uppbyggnaden utav ladugården drogs igång på högvarv.  
 
Hon var med när det hela drogs igång och när första korna boade in sig i ladugården. Alla nätter vi sovit i ladugården för att få ihop allt. Alla gånger som vi tillsammans tagit oss igenom jobbiga dagar i ladugården. 
 
Det är så mycket som hon, jag och familjen har gått igenom dessa år tillsammans som mjölkbönder. Så mycket blod, svett och tårar. Så mycket glädje, men även så mycket sorg. Det är många som inte kan förstå eller sätta sig in hur mycket vi gått igenom dessa år från att sadla om ifrån en "vanlig Svensson" till att leva sitt liv som mjölkbonde. Det är sjukt. 
 
Men så är situationen numera. Det gör ont. Det kommer aldrig bli sig likt. Men det är bara att acceptera och sikta framåt.
 
 
Linnéa, stolt bonde från Småland

Min syster är guldvärd!! Förstår dig precis...

Linnéa, stolt bonde från Småland

Min syster är guldvärd!! Förstår dig precis...

Sabine

Tröstkramar till dig!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress