Piganlina

När huvudet är kaos.
Mitt mående har pendlat som fan sista tiden, speciellt de 2 sista veckorna. Jag har varit nedstämd och kommit in i en period med depression. Vissa dagar lite lättare än andra. 
 
Här om dagen var det värsta på länge. Jag hae slagit i botten. Ångesten total. Visste varken ut eller in. Det gjorde så fruktansvärt ont inombords. Den där smärtan som inte går att förklara. Det känns som om någon tar en kniv och vrider om rakt in i själen för att sedan trampa på i miljontals bitar. 
 
När man har tankar på att skada sig själv för att kunna fokusera på en annan typ av smärta för bara en stund. Bara kunna lindra ångesten och alla mörka tankar. När man känner att glädjen för livet Succesivt försvinner. När glädjen byts ut emot emot tomhet. När man man har tusentals ångestladdade känslor i kropp och själ som man inte vet hur man ska hantera.
 
 
 
Jag såg svart. Den där längtan av att inte känna mera. Den där känslan av att man inte vet hur länge till man orkar stå ut. När man ser på olika sätt om hur man skulle kunna avsluta sitt liv. När man möter en lastbil och tänker "Jag skulle bara kunna låta ratten dra åt vänster och låta det smäkla". Eller alla dessa träd efter vägen som jag tänkt "om jag gasar allt vad jag har och satsar rätt in i det där trädet". 
 
Inne på akut psyk i måndags frågar min läkare "Vad var det som gjorde att du inte väjde över emot lastbilen ? Eller valde att inte gasa och köra in i ett träd?" Jag svarade snabbt. "För att jag har Så mycket att leva för. En livsstil jag brinner för, en pojkvän jag älskar över allt annat, en familj som jag känner mig trygg med."
 
Det känns egentligen sjukt att sitta här åter igen med känslan att bara vilja försvinna. Den där skammen i bakhuvudet att jag inte borde känna så här för i det stora hela har jag ett bra liv. Den där skammen över varför jag åker in hit, det finns de som mår sämre. 
 
 
 
När syster får komma in till läkaren och låter henne beskriva mig senaste veckan så säger syster "Hon är off. Man kan prata med henne men hon reagerar typ inte. Hon är tom. Sen är det allting omkring med maten."
 
Läkaren ringde mamma och hon sa samma sak tlll henne. Inte som jag brukar vara och hon är orolig kring mig med maten.
 
Hela besöket slutade med att jag fick ännu en till medicin insatt som ska trappas upp under 2 veckors tid. Upptrappnings perioden med denna medicin kan leda till svårare ångest, därav fick jag tabletter för det med. Lugnande tabletter som motverkar ångest och svårigheter att sova.
 
 Efter tävlingen i bikinifitness har jag fått mer och mer problem med maten. Jag kan unna mig för att sedan straffa mig Själv för att jag gjort detta emot mig. Jag försöker räkna kalorier. Försöker äta mindre vissa dagar. Vissa gånger har jag tankarna på att spy upp det jag precis ätit. Jag mår dåligt efter att jag ätit trots det att jag vet att jag måste äta för att annars hamnar jag i samma onda cirkel som förr tillbaka. Jag mår skit över det här. 
 
 
 
Så läkaren har tagit kontakt med länsät. En öppenvårdsmottagning för personer med ätstörningar. Jag, familjen och läkaren har sett symptom på att det kan barka iväg. Så vi tog tag i det här redan nu för att försöka ändra min syn på kroppen och maten.
 
Jag vet att jag måste äta. Det är bara tankesättet som är helt fuckat.
 
Just nu är jag kaos. Eller kaos är nog bara förnamnet. Jag försöker successivt klättra upp för denna stege med en del hinder framför mig. Tar en dag i taget. Tar inte ut någonting i förskott. Planerar ingenting. Bara lever. Bara är. 
 
Som en viss dam sa till mig här om dagen :
"Du är som mig. Du har en urkraft inom dig. Utan den hade varken du eller jag stått här idag. Vi hade varit borta."
maria h

jag skulle aldrig gå ut så där och be någon fota...fina bilder

Anonym

Du är en underbar duktig bonde, men en underbar fin kropp. Det jobb du har kräver mycket, så tänk inte på din kropp utan att du mår bra är viktigast. Stor Kram på dig.

Sabine

Fy fan vad jobbigt du har det nu. Det är fruktansvärt att känna så. På nåt vis har jag, kommit till stadiumet , om mig själv o mina känslor, "jaha, då har vi dom här f..b känslorna nu då, så är det nu, bara att ta hand om mig själv nu, tills det går över". Inte så lätt, men går åt det lättare hållet. 1,5 steg frammåt o ett tillbaka. Tänker på dig❤

M

Heja dig! Tycker du är sån krigare och modig. Jobbar själv i samma bransch Så förstår slitet men samtidigt kärleken till just detta livet och kossorna! Har psykisk ohälsa i familjen så vet på sätt och vis lite vad ni kämpar igenom. 🙏

Svar: Guldvärd kommentar ! Tack <333
Piganlina

Linnéa, stolt bonde från Småland

Tänker på dig! Inte är det lätt ibland! Man ska vara nöjd med det man har.. Du behöver struktur och rutiner så kommer det att ordna upp sig! Ge aldrig upp! <3

Linnéa, stolt bonde från Småland

Snygga bilder!!

Svar: Tack fina du <3
Piganlina

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress