Piganlina

Jag har tagit semester.
Helt ärligt. Senaste halva veckan har jag mått riktigt skit. Gråtit var och varannan dag, haft noll energi, noll ork, avskärmat mig ifrån verkligheten , varit osocial, humörsvängningar utan dess like, nedstämd och näst intill deprimerad. 
 
Igår på gymmet höll benen på att vika sig när jag skulle köra intervaller som jag klarar av lätt förut. För typ en vecka sedan. Vikterna kändes tunga, trots det att jag sänkt dom. Varje rörelse kändes som om jag gick motströms i ett vatten drag. Efteråt bröt jag ihop totalt. Åt det jag skulle. Sov en skvätt. Ut på cardio. Sen mat igen. 
 
Imorse körde jag sista mjölkpasset för ca 2,5 veckor framöver. Jag bröt ihop. Skallen vill, men kroppen pallar inte längre. Ringde mamma och berättade om situationen som sa att dessa 3 pass du har kvar löser vi. 
 
Hon är förstående. Det är alla i familjen. Förstående att jag satsar på att tävla , kanske mindre förstående på hur jag kan utsätta mig för det här. 
 
 
 
Hade samtal med coachen under morgonen med. Även där bröt jag ihop och grät utan dess like. Men han lugnar mig. Gav mig ordet att vila idag, fylla på med extra potatis till lunchen samt lite jordnötssmör. Så jävla guld ! Hur skulle jag klarat mig utan honom?!
 
De kommande resterande 17 dagarna innan tävlingen kommer gå av stapeln så kommer jag fokusera ytligare 110%. Dagarna kommer gå åt till att sova, vila, chilla, äta min mat som jag ska och träna. Jag kommer inte göra annat. Jag kommer inte orka annat. 
 
För helt brutalt ärligt så orkar jag knappt med människor vissa dagar , oavsett om det är nära och kära eller för mig okända människor som söker kontakt. Det är liksom knappt jag orkar med mig och mitt tankesystem.
 
Jag känner mig liten och klen.
 
 
 
 
Sen det är med mitt bipolära. Jag tror att jag är mer känslig än de som inte ha denna diagnos. Jag är mer påtaglig när saker händer med kroppen och huvudet. Att jag även sänkt medicinen till det minsta intag jag kan gå på gör väll sitt det med kan jag tänka mig. Jag tror helt enkelt jag är mer känslig för hela den här delen när man anstränger sig till Max och man är på gränsen till maximalt. 
 
En sak är säker. 
 
Det är en sjuk situation jag befinner mig i. Jag pressar mig själv till det yttersta både fysiskt och psykiskt. 
 
Folk frågar mig om det är värt det?!
 
Jag vet att det är värt det den dagen jag gått i mål och står på scenen. Det kommer helt klart vara värt varje tår som jag fällt. 
 
 
Klen piga.
Har sovit skit inatt. Slaggade hos syster Som har skaffat en liten valp som levt rövare inatt. Bökat runt och dragit fram saker. Slaktat plastpåsar och vette gudan allt. Kanske sovit 3 timmar. 
 
Sen att jag är klen efter gårdagens krångel med magen är väll inte det bästa det heller. Men jag krigar på. Koffein tabletter intagna och blev helt plötsligt med fokus. 
 
 
 
 
Kör morgonens mjölkning tillsammans med syster och Willbert. Vi varvar vallhunden Wille och Zeb för tillfället mellan passen. Jokk är sjukskriven och ska in på röntgen imorgon hos veterinären. Ni ska få en update om det senare. Det gör ont i mamma hjärtat !<3
 
 Nu fortsätta så vi tar denna Mjölkningen till sitt slut. 4 pass kvar för min del efter denna sväng.
Jag kommer tillbaka, jag lovar.
Det är sjukt att så pass många kikar in här dagligen för att se om jag uppdaterat någonting roligt, nytt och fräscht åt er. Om något kapitel ur mitt liv. 
 
 
Det känns skönt att ha pausat ner lite med det här med att vara så aktiv som möjligt på sociala medier. Ingen press och jag kan andas och fokusera på ett helt annat vis. 
 
Men jag ska erkänna att jag saknar att ha energin som jag brukar, kunna engagera mig i bloggen och verkligen gå all-in med att skriva om livet på gården och det som händer i mitt liv. 
 
Och jag tackar så innerligt för alla fina meddelanden, Lycko önskningar och ni som skriver att ni saknar mig. Jag saknar er med.
 
Men som sagt så kommer jag tillbaka snart igen på allvar igen. 
 
Det är trots allt bara 19 dagar kvar till tävlingen och endast 5 mjölkpass kvar innan jag går på "semester". Ska vara ledig , eller försöka iaf, ifrån ladugården 2 veckor tills dagen efter tävlingen. Ska bli skönt på ett sätt, mindre skönt på ett annat. Men jag känner ju att kroppen och skallen behöver vila ifrån arbete under dessa 2 veckor som snart är kvar. 
 
En riktig skitdag i övrigt. Låg energi och sen åkte jag på något magsjuke liknande imorse. Helt ärligt skitit tarmarna ur mig och trodde inte jag skulle kunna mjölka kvällens pass. Men rastlös blev jag och stack iväg endå. Så avklarade kvällens pass tillsammans med mammi. 
 
Ska dra iväg till syster nu och äta sista målet mat tillsammans med en kopp kaffe. Sen sover jag där. Ska dra morgonens pass imorgon med henne och tänkte att jag sover där med henne. Pallar inte vara själv.