Piganlina

Blodig kväll och en tråkig morgon.
En tråkig händelse var någonting vi i ladugården fick vara med om i tisdags kväll. 
 
Jag och Dennis var iväg till ett par vänner för att hjälpa dom med ett ärende. Vi stannade även till på mediamarket för att hämta en mikro som vi fått utav svärmor och svärfar i julklapp för våran gamla har gett upp. 
 
Alltså dessa månader har det hänt mycket med tekniska material. Tvättmaskinen gav upp, eller det hade den gjort för längesedan, men jag vägrade bara inse det. Torktumlaren fungerade däremot klockrent. Samtidigt som tvättmaskinen skar ihop , så hörde vi hur diskmaskinen skorvade konstigt. Dagen efter var den vatten fylld och havererad. Så en sprillans ny diskmaskin (som dessutom är magiskt bra!) och en tvätt och torktumlare i ett. Bara att slänga i det som ska tvättas som därefter torkas på en gång. Riktigt skönt! Perfekt i framtiden om man får en liten när det behövs tvättas mycket. 
 
Men nu spårade jag in på fel spår ser jag...
 
När vi var hos vännerna ringer pappa och frågar var vi äe någonstans varpå jag berättar. Han snackar någonting om massa blod och juver. Till slut kopplade jag. 135 har på något vis spräckt grövre blodkärl på juvret. Vet inte hur, men det hade gått hål på det. Och jag ska tala om för er att när en ko får detta så förlorar dom snabbt blod så man måste försöka få stopp på det så kvickt som det går. 
 
Enligt pappa hade dom sett massa blod i lösdriften, kunnat leta upp kon som var 135 och kunna lokalisera varifrån blodet kom ifrån. Wn stråle med blod som pulserade ur juvrets blodkärl. Fick upp henne i ett bås där hon la sig och skakade. Sa åt pappa i telefonen att ringa veterinär för rådgivning, samt att ge henne vatten genom att sonda henne. 
 
Jag och Dennis begav oss hemåt. Ner till ladugården. Pappa sa att dom fått stopp på blödningen, men att hon förlorat en stor mängd blod. Kollade till 135 som börjat blöda igen. Pappa och Dennis bytte av varandra från och till för att hålla tryck på såret. Till slut avtog blödningen. 
 
 
 
Jag och Dennis åkte hem. Var ner vid halv elva igen. Ingen blödning och skapligt pigg. Var ner vid halv Två på natten igen. Ingen blödning , men klen. 
 
På morgonen var hon fortfarande klen och ingen blödning. Snosade i henne mer vatten. Försökte få henne att äta och burrade in henne i en filt så hon fick mer värme. Ingen aptit överhuvudtaget. 
 
 
 
Efter frukost begav jag mig ut för att kolla till henne. Där låg hon helt stilla. Gick fram. Ingen reaktion, blicken var tom och hjärtat hade tagit sitt sista slag. Hon hade somnat in. 
 
Jag grät. Ringde pappa och berättade. Vi hjälptes ut att få ut henne. Tog av grimman och halsbandet och gick in. 
 
Fan. Det här är bland det svåraste med min livsstil. När någon dam försvinner sådär plötsligt när man gjort allt i sin makt för att rädda. 
 
 
Ida

Huva... förstår precis hur du känner. Precis hemkommen från en tuff dag på gården med flera sjuka djur. Känns så hopplöst ibland, man glömmer nästan bort dom underbart fina stunderna med djuren. Vi är inne i en riktigt skit period nu...

Sabine

💜💜💜💜💜💜

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress