Piganlina

Vi ska nog få ihop det.
Alltså mitt liv för tillfället. Igår hade jag panik för att försöka få allting att gå ihop. Idag kände jag
mig lite lugnare. 
 
 
 
Nu måste jag ta en dag i sänder. För just i detta tillfälle har jag en kommande helg tillsammans med Mammi med sjukt mycket jobb på gården. Sammanlagt 2 sjukskrivningar under helgen, varav en som fortsätter ett par veckors tid. 
 
Jag är numera frisk och har dragit igång träningen på gymmet igen, vilket är 5-6 dagar i veckan beroende på vilket upplägg jag kör. 
 
Fick något ryck tillsammans med bästis typ förra veckan och påbörjade projekt blivande sovrum. Vi började riva ut den fula mattan i rummet sen så barkade det iväg. Just nu är snart gipsskivorna helt uppe och projektet fortsätter.
 
 
Mitt i allt detta så är det på gång att börja rivas inför byggnation utav kalvstall i ladugården kommande vecka , sen så kör vi på så det ryker där. 
 
 
 
Hur jag ska få ihop arbete på gården, den seriösa livsstilen med träning och kost, renovering i huset, en pojkvän och projekten som går av stapeln i ladugården. Det har jag inte riktigt förstått själv än. Men jag ska nog kunna sno ihop detta på dessa 24 timmar som är på dygnet. 
 
Det löser sig alltid. På ett eller annat vis. 
Kaos är bara förnamnet.
Allstå senaste veckan. Ett ord. KAOS!
 
För det första så drog mamma och pappa iväg utomlands förra söndagen. Välbehövlig semester. Allting var planerat in i minsta detalj som det behöver vara för att allting ska fungera när någon utav oss åker iväg en längre period.
 
Efter ett par dagar så blev det en sjukskrivning. Den känslan att stå där en man kort. Men efter många om och men så löste jag det hela. Turligt nog.
 
 
 
Känns som att senaste veckan bara gått åt till att jobba som ett arsle, få allting att fungera så bra som möjligt och bara köra på. Turligt nog har jag en pojke som gärna hänger på och är med mig när jag jobbar. Frivilligt dessutom. Annars hade han nog inte fått sett mig mycket denna vecka. 
 
Att kroppen inte har varit min bästa vän på sisådär 1,5 veckors tid är inte det mest optimala för tillfället heller. Feber från och till. Halsont från och till. Lågt med energi och försöker ta mig genom dagarna. Stress.
 
Inatt hade jag dock en riktig feber topp och det kändes som om allt skit kom ut ur kroppen. För idag känner jag mig piggare. Bara att vila ett tag till innan jag tar tag i gymmet igen. 
 
 
 
Men en sak är säker. Trots det att denna vecka inte gick som planerat så löste pigan det hela. Nu är det bara att ta nya tag.
En sak blir till flera.
En sovmorgon och en god frukost tillsammans med karln. Tror jag sovit 11 timmar inatt. Välbehövligt. Kroppen har inte varit med mig senaste veckan. Halsont och feber frossa från och till. Halvt med energi och seg i kroppen. Vilar ifrån gymmet denna vecka och kan förhoppningvis köra igång på tisdag igen. 
 
Skulle ner till ladugården och ta tag i en seminering. Karln ville hänga på. Seminerade 32 ännu en gång. Visat någon halvdan brunst och igår gav hon ifrån sig en klockren. Så slängde i henne en dos med köttras. Förhoppningvis tar hon sig. 
 
 Väl när jag var ute hos korna insåg jag att 1234 borde tas in inför kalvning. Hon är en sådan där lurig dam. Som inte fyller juvret ordentligt inna kalvning, utan visar typ ingenting. Tänkte att det är lika bra att ställa in henne på Box utifall att hon skulle få för sig att trycka ut en liten söt.
 
Sagt och gjort. In för att förbereda Box. Tog in 1234 som gick som en dans.  Insåg då att kviga 274 börjat kalva med lite sega intryck. Ingenting hände mer än att klövarna åkte in och ut. Sen avtog hennes krystningar. Var bara att hämta kättingarna och slänga på dessa runt kalvens ben. 
 
 
 
Efter ett tags bökande fick jag tillsammans med mycket hjälp ifrån D ut den lilla som visades vara en tös. Som fått namnet 480 Petra. 
 
Så här brukar det sluta. Att man ska göra en sak så slutar den med ett x antal andra grejor. Isag skulle det börja med en seminering och slutade med en problematisk kalvning.