Piganlina

Jag dog inombords.
För ett halvår sedan dog jag inombords. Marken under mig rasade och jag föll ner i ett mörkt hål som aldrig tycktes ha ett slut. Hjärtat slets i miljontals bitar. Ännu en gång. Jag blev dumpad. Åter igen. Denna gång Av vad jag trodde var min livs kärlek. 
 
När man är mitt upp i allt detta. En för mig, men även för många , en traumatisk upplevelse, så gör det så ont inombords att man verkligen tror att man håller på att kvävas till döds. Det känns som om livet rinner ur kroppen. Hela världen raseras och man tappar hoppet om sig själv. 
 
Det tar tid att läka. Man ska försöka ta in vad som verkligen hänt. Att man blivit lämnad av en person som stod närmast. Som man verkligen trodde var den stora kärleken. För tro mig. Jag var helt hundra. Men hade så jävla fel.
 
Men så här snart 7 månader senare har jag lagt det bakom mig. Jag känner ingenting av det tidigare förhållandet. Jag saknar inte han. Jag saknar inte oss. Jag saknar inte att vara i ett förhållande. Jag trivs ensam. Jag är lättad som fan för att vara själv. 
 
Och jag läker fortfarande inombords. För varje dag som går blir jag starkare i mig själv och utvecklas som min egen person. Jag är inte redo för att träffa någon och bli förälskad. Jag behöver space, ta vara på egen tid och fokusera på det jag gör nu. Mitt liv som bonde, men även livet som satsande inom fitness världen. Det är det som gör att alla mina sår inombords läker igen Succesivt. Jag skulle aldrig orka med ett heartbreak igen. Inte nu, och inte senare heller för den delen. Jag är för sårbar och har inte den styrkan för det. 
 
Men jag måste erkänna att jag är otroligt glad idag över att jag blev dumpad. För sommaren 2016 kan ha varit den skakigaste sommaren ever med mina maniska och depressiva perioder i livet. När jag blev lämnad brakade depressionen lös ordentligt för att varvas med maniska perioder. In och ut på psykiatrin. Läkarna tog det på allvar och i December månad fick jag en fastställd diagnos för att vara bipolär. Det är inte förrän nu jag riktigt kan se alla mönster sen 10 år tillbaka. 
 
Just nu äter jag medicin dagligen för att släta ut dessa toppar och dalar. Hade någon sväng i Januari månad , men läkaren trappade upp dosen ett snäpp till. Har även lugnande tabletter som jag kan ta OM jag kommer in i en manisk period och inte kan sova om kvällarna.
 
Så det som jag trodde skulle ta livet om mig inombords gjorde att idag mår bättre än någonsin. En för mig traumatisk upplevelse blev till bergochdalbana som slutade med ett stabilare mående och fokus på mig själv.
 
 
 
Jag är så otroligt tacksam. Tacksam för att jag blev hopplöst förälskad. Tacksam för den turbulenta sommaren 2016. Tacksam för att jag blev dumpad. Tacksam för att jag svävade mellan himmelen och helvetet. Tacksam för att jag fått sådan fin hjälp utav läkare och stöttande familj och vänner. Jag är tacksam för allt!<3
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress