Piganlina

Kommer ni ihåg Netty?!
Kommer ni ihåg Netty?! Jersey tjejen jag fick hem ifrån en utav mina bästa vänner Kjell?! 
 
Här är hon nu! Stor och fin! Ska semineras om
ett par veckor med könssorterad sperma utav jersey såklart ! <3
 
 
Kört morgonens mjölkning tillsammans med syster. För en gångs skull var jag pigg som en lärka typ. 
 
Mjölkningen gick bra, även mjölkning av sinkor som blev sinlagda. Ska köras iväg vilken minut som helst.
 
Leverans utav 4 tjurkalvar, en var dålig i magen så han får stanna hemma ett par veckor till. 
 
Lite småfix av allt möjligt. Följde med syster en sväng till stallet. Tillbaka i ladugården nu. Tryckt i mig mat och ska köra igång kvällens mjölkning med T. 
 
 
 
Godmorgon !
Godmorgon!
 
Vaknade vid sju och var pigg som fan. Somnade runt 10 igår så 9 timmars sömn blev det. Sitter för tillfället och slänger i mig frukost och en laddning med pwo. Ska dra ett pass på gymmet tänkte jag. 
 
 
 
Inget mjölkpass idag för min del, men har lite att stå i endå i ladugården. Har lite att ta tag i. Bland annat seminering och leverans av tjurkalvar. Och en del arbete med papper och data. 
 
 
Att läggas in akut på psyk.
Jag måste få ur mig det här. Bara plottta ut allting genom att skriva, låta bokstäverna och tankarna flöda.  
 
Mitt mående har varit på gränsen senaste dagarna. Igår skakigt som fan. 
 
Bröt ihop totalt. Mådde skit. Tankar som varför skulle Robin vilja vara med mig, en flickvän som har ett sjukt pendlande mående. Att familjen skulle tycka jag är besvärlig. När det gör så ont att livsgnistan inte finns kvar. När man börjar fundera på hur fan det är möjligt att må så här. Gråter hysteriskt. Ringer mamma. Hon lyckas till slut lugna mig. Med sina fina ord. Att det inte är mitt fel att jag mår så här. Att det är en sjukdom som tar över mig och mina tankar. 
 
Jag var så nära att åka in till psyk akuten. Få något dämpande. Prata med någon kunnig om hur jag mådde, slla svarta tankar som kom upp. Att det gör så ont inombords att jag inte vet hur jag ska hantera smärtan eller var jag ska ta vägen. 
 
Men sen kom nästa sjuka tanke upp. Är jag tillräckligt dålig för att åka in? Det finns säkerligen dom som mår mycket sämre. Tar dom mig på allvar? Är jag tillräckligt sjuk ? 
 
Jag somnade till slut. Med Jokk under täcket. Han slickade mina tårar och tröstade mig.
 Gav mig kärlek. Älskade hund.
 
 
 
Sådana här stunder är jag rädd för mig själv. Speciellt när mörka tankar spelar in.