Piganlina

Jag hamnade på akut psyk igår kväll.
Igår var en sådan dag när mitt huvud fuckade ur totalt. Bröt ihop i början av kvällens mjölkning. Ringde mamma och bad om hjälp. Kände att jag inte ville leva mera. Syster fanns där för mig innan mamma kom till oss. 
 
Hon ringde till akut psyk som ville att jag skulle komma in. Så vi satte oss i bilen jag och mamma. Körde in till psyk och fick vänta på hjälp. 
 
Träffade på en riktigt bra sjuksköterska och fick en sjukt duktig läkare. Vi beslutade tillsammans att jag skulle åka hem men bo tillsammans med syster eller hos min Mamma och pappa. Inte sova hemma själv utifall jag skulle få sådana här dippar. 
 
Ska även trappa ner på den höga dos antidepressiva jag äter nu och börja trappa upp på en nya depression och ångest dämpande medicin som förhoppningvis ska kunna hjälpa mig på vägen genom dessa perioder samtidigt som jag blir utredd på psykiatrin och går på terapeut samtal. 
 
Jag hatar verkligen det här. Att mitt mående även nu börjar svaja snabbare än någonsin. Att ha en ångest som pyr i kroppen dagligen som jag slår bort tills det tippar över och jag inte vill leva mera. 
 
Youtube kanalen min får vänta. Facebook får vänta. Instagram får vänta. Alla som försöker kontakta mig får vänta. Jag måste ta en dag i taget.
 
Medan jag gör detta kommer jag försöka att inte pressa mig själv att jag måste uppdatera bloggen flitigt , likaså instagram eller svara på alla Telefon samtal. Jag orkar inte. Jag tänker göra det när jag har lust. 
 
Lina , piganlina, kommer att komma tillbaka starkare är någonsin. Jag vet inte när bara. 
 
 
Anonym

Krya på dig

Anne

Nu är det du som börjar tänka på dig själv och ditt mående. Skit i blogg och andra sociala medier. Det får komma i andra hand. Vi finns här och väntar på dig när du är tillbaks.
Krya på dig fina Lina.

Sabine

Vi är fler o fler som vet hur det kan vara. Stressa inte. Fokusera på ditt bästa! Ta hand om dig! Vi älskar dig!

Anonym

Känslan av att simma med betong runt fötterna, att konstant befinna sig med näsan precis vid vattenytan. Att gång på gång sjunka ner för att sedan när man väl kommer upp igen känna sig totalt slutkörd och ständigt gå på reservbatteri... Du är inte ensam Lina. Ta den tiden för dig själv som du behöver, ingen kommer tacka dig för att du pressar dig själv så hårt i slutändan när du går sönder totalt. Du gör helt rätt som drar i nödbromsen, önskar dig lycka till av hela mitt hjärta.

Anonym

Du e bonde så det här fixar du!☺ Ta hand om dig! //stolt bonde från småland

Anonym

Du e bonde så det här fixar du!☺ Ta hand om dig! //stolt bonde från småland

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress